Hur ser vi på Indien? Vad förväntar vi oss om vi reser dit? Vad tänker vi om det landet? Jag har givit några föreläsningar på det lokala biblioteket om Indien. Det har väckt ett visst intresse. Det har också kommit folk som varit i Indien. Just nu läser jag böcker av indiska författare, och kan bara konstatera att det är oerhört svårt för vanliga katter att få grepp om det landet. Det jag läser är ofta upprörande, och visar inte bara på missförhållanden, men på djupa orättvisor, våld och brutalitet, inte minst mot kvinnor. Något som får mig att tänka på vad jag själv sett under mina vistelser där, tex dåligt underhållna vägar, stora hål i trottoarerna, tiggande kvinnor med barn utanför templen, hårt arbetande kvinnor och barn på fälten mmmm. Jag tänker också på turisterna och alla back-packers, som tar sig igenom landet. Jag minns tex trängsel och kaos när det gällde att ta sig upp på ett tåg eller en buss och jobbiga procedurer när man skulle köpa biljett. Gräl och bråk och prutande med taxi-chaufförer. En av kvinnorna i publiken som kommit till min föreläsning reagerade på de stora kärlen i templen där besökarna förväntades lägga pengar, medan magra kvinnor med små barn satt utanför templet och hoppades på en slant. Hon sa att templen till slut stod henne upp i halsen. Ibland funderar jag över om vi, som resenärer, rentav blir cyniska inför vad vi ser där. Tanken att vi ingenting kan göra uppstår ofta, även om vi inte kan undgå att reagera. Indien är ju inte bara elände - men det är ju också det som är problemet. Dvs den stora skillnaden mellan människor och deras villkor. Att somliga har långt mer än de behöver och andra berövas det lilla de har - av dem som redan har allt. Jag funderar också över de indiska författare som skrivet om problemen i sitt land. De lever inte sällan utomlands i goda omständigheter, har ofta ett hem i USA, ett i England och ett i Indien, medan många av deras landsmän inte har något hem alls, utan föds, lever och dör på gatan.