"I brahminghetton där luften är tvungen att passera genom en trång öppning, där högröda ränder som är smorda på de kalkvita husväggarna påminner om tankens stelhet och inskränkthet, där komplicerd kalam av rispuder i dörröppningarn förhindrar den som dristar sig att tänka nya tankar och där alla avvikelser drivs ut med fördömnden och total isolering."

Så här tänker Akhila, bokens huvudperson, om den indiska kultur som håller henne fången som kvinna, och som hon kämpar för att ta sig ur.

(sid 129 i pocketupplagan "En bok för alla", övers. Thomas Rudvald.

Den boken finns i min bokhylla hör till de böcker jag gärna läser om så den rekommenderar jag varmt.

Det är sällan vi får läsa om indiska kvinnors perspektiv på tillvaron. Jag lyssnade tex på "Den vita tigern"av  Aravind Adiga när den gick på radioföljetång. Mycket skickligt skriven bok om en fattig chaufförs tillvaro och, såsmåningom, hämnd på sin arbetsgivare. Jag kände igen mycket i den boken sedan mina egna vistelser i Indien. Inte minst upplevde jag skildringen av New Delhi som träffande. Men kvinnor var liksom inte närvarande, endast omnämnda som prostituerade. Den fattiga chauffören klagade över att han bara hade råd med den sämre och billigare sorten, men hans herre kunde unna sig lyxvarianten.

En annan ganska intressant bok är "Buddha i världen" av en anglo-indisk författare, Pankaj Mishra tror jag han heter. Han gör en del jämförelser mellan buddhismens filosofi och västerländska tänkare. Återigen: kvinnor är frånvarande, bara sparsamt omnämnda i bisatser. 

Hmm..intressant..

Jo..jämlikheten har lång väg att gå inom alla områden i många länder..

Indien tycks höra till de sämre, efter vad jag läst och hört.