Hej där, om någon månad får jag och sambon hem vår första hund tillsammans, och jag har läst en del om dem och dem kan tolka saker fel. Som exempel om jag får ett "dampryck" på min sambo så kan valpen/hunden feltolka det och tro att jag skriker eller är asarg på hunden istället.

Detta vill jag absolut inte, jag har alltid haft kort stubin, på senare tid har jag kunnat kontrollera mig (i vissa situationer) men ibland blir jag så arg att jag bara skriker "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH" eller slänger nycklarna i golvet eller gör allting lite mer aggressivt. Jag har ingen diagnos och detta händer bara under vissa situationer med min sambo, aldrig annars.

Men nu innan hunden kommer vill jag verkligen lära mig att hantera min ilska, när jag väl är arg är det lite för sent, och vägen till "för arg" är väldigt kort, så det funkar inte så bra med att känna av tidigt och lugna ner sig för min del.

Detta händer inte så ofta och så illa som jag kanske får det att låta, det kommer i perioder. Finns det något sätt jag kan förebygga så jag aldrig kommer in i dessa "spel" eller vad man ska säga.

Jag funderar på om det skulle hjälpa mig att börja meditera eller kanske börja med yoga, har ni några tips?

Utlösningsfaktorerna är främst:
*Mina känslor känns "minimerade", att jag inte blir lyssnad på eller blir tagen på allvar.
*När jag är hungrig eller stressad
*När jag känner mig trängd, eller inte får eller känner att jag kan ge uttryck för mina känslor.