Just på grund av alla motsättningar kan jag ibland tänka att Indien är det mänskligaste av jordens länder med störst potential att utvecklas.

Just nu har iaf jag fullt upp med att läsa allt Du redan skrivit.

Så jag kan stilla mig tills du är tillbaka

Håller med..finns ju hur mycket som hellst o bita i..ta det lugnt du Tride..

allt har sin tid…vi lär nog inte hinna läsa klart allt innan…

Här skriver en själ som varit i Harekrishna i 2 år, Amma, mediterat Tm. När jag tänker på Indien så tänker jag att de levt i ett så mycket mildare klimat och varmare än oss och ser världen helt annorlunda därför. De tror mer på onda väsen än vi. Om man är en religiös människa kan man sätta in alla kort på Gud och se världen som ond, exvis det  materialistiska europa, USA, man kan kategorisera  omkring.  Man kan vilja styra omvärlden med Gud. Man vill kanske gärna ha ett Gudsstyre med regler som passar  en Gudomlig värld, och det kan bli ett totalkaos för en västerlänning. Regler kan vara  anpassade för Indien men ska plötsligt tillämpas av oss. Då får man inte äta mycket, sova mycket och det kan vara förödande, och ställa till det.       Jag har   en del erfarenheter.

#5 …förlåt rose-m jag har djup respekt för tro o riktar inte min kommentar mot dig jag hoppas att du inte läser det så …

Men fanatism är Jävulens religon…..tron på det goda skall först o främst stärka utövaren i dens strävan att ta itu med sina egna problem….inte rikta sig mot att dömma andra….utan ge oss hopp om mänkligheten i en skakig värld. Och glädja oss när vi möter den hos våra med människor.

Allt skall göra med balans…..o stärka sinnet o kroppen….dvs allt har sin tid äta, sova, meditera, arbeta, älska både sig själv o medmänniskor.

Vi lever först o främst i denna världen med dem runt oss som "ödet" för ivår väg….för att i första han lära oss om oss själva…och på samma gång dela med oss av erfarenheter o det vi kan till dem vi möter….

Att bara ägna sig åt ett sors sätt att se omvärlden på stör balansen, och får oss att förr eller senare må dåligt…..

Tom choklad fyller sitt syfte…av njutning som man också måste krydda livet med….även om man inte kan leva bara på choklad för då får man allvarliga brister som ruinerar hälsan totalt….

Livet skall vara Gott att leva också mao. Men framför allt skall vi lära oss vår läxa här o nu.

Att isolera sig med bara människor som tror på ett visst sätt…kan kännas tryggt o gott stundvis …men det för oss inte framåt i längden utan ger brister i vår utveckling,som helt kan ruinera vår själ.

Ofta finns där en form av auktoritet som styr vad vi skall tro och göra samt hur vi skall förhålla oss till omvärlden…..en sorts diktatur.

Diktaturer plägar att verka försina egna syften i slutänden o inte för individernas utveckling. Summan av det blir att individens utveckling blir ur balans……till fördel för auktoriteten.

Detta ser man i ALLA ultraortodoxa sammanhang…..där omvärlden är fienden o bara de egna gruppen är de rätt trogna. Och där man tom kan bryta de egna reglerna för gruppens totala fjärmande från omvärlden….föratt auktoriteten i sammanhanget skall ha total kontroll….för det är bara i det samanhanget som auktoriteten får sin vinst….tänk om alla gjorde lite som de ville då blev det ju kaos i gruppen

Vi är satta här för att samverka o för att dra våra små strån till stacken för att göra livet lättare för varanda…var o en med Sin talang.

Det gör man bäst genom att samverka med alla man möter. Tom min fiende har något viktigt att lära mig är min livsfilosofi….och på samma gång utvecklas även de genom mötet med mig….på så sätt uvecklas vi båda o går framåt i vår personliga utveckling o vi formas undertidens gång till dem vi är menade att bli.

Att då och då mötas och utbyta tankar med människor om tänker o känner precis som vi är en njutning….men likt exemplet m chokladen så kan man inte leva så…för då uppstår brister i själens utveckling .

Bara så länge man går framåt och utvecklas är man levande som person eller organisation , man får friskt "blod" in i systemet…..när man stagnerar i ett samanhang börjar nedbrytningen av individen.

Därför är jag personligen mycket misstänksam till olika sk religiösa ledare och organsationer…..

som tenderar att bli kontrollerande och smörja uppåt o sparka neråt i de allra flesta fallen….de i toppen lever ett gott liv på de andras bekostnad…..medan de som lever i organisationens vardag är de som betalar o oftast inte får varken stöd eller ser något av allt detta goda.

klagar man så…..finns det ingen självranskan inom organisationen utan…individen lastas för vantro o kritik mot "GUD"…och vem kan kritisera Gud?

Men det är inte Gud man kritiserar utan människors påfund…glöm inte det….. som syftar till att kontrollera dem man har under sig…för sin egen vinnings skull….i första hand! Och hålla dem i tukt o förmaning så inte korthuset faller! och därmed äran o glansen för ledarna…

Jag önskar dig allt gott o vill bara skriva av mig min ilska över auktoritäramännisko påfund!

Hur illa de gör många som i sin strävan efter att hitta Sin väg i livet…och trygghet ofta blir lämnade i en andlig missär ur vridna som skurtrasor….som har haft fräckheten att ifrågasätta Gud.

Med skam o skuld…trots att det är ledarna som borde skämmas att de tar på sig rollen som Guds och universums företrädare på jorden.

DET är en fräckhet!

Att ifrågasätta o kritisera det …..Det är sunt! o leder individen till den ursprungliga förmågan att själv tala med o få sina svar från Gud o universumskrafter så som det var menat….!!!!…Den ursprunliga intentionen med att vi är här just nu, och att vi är dem vi är. Med de gåvor/talanger o fel o brister som vi har..för att verka i en helhet med omvärlden. Och lära varandra o lära oss från varandra. Inte leva i små stängda sammanhang där vi kliar de rätt trogna ledarna på ryggen.

Vad än dessa sjäv goda ledare säger!

Bra rutet, Ians.

Hua..ja..det är sånt där som är läskigt…

sektvarning……brr..riktigt ryser in i själen..

hut åt dom…

det är både läskitt och intressant. Varför blir det så? Vad drar människor till sekter? Vad är det för konstigt maktbegär hos sektledare osv osv?

Hej! Hur står det till? Jag har en uppgift i religionkunskap som handlar om buddhismen, två frågor som jag har svårt att hitt svar till och undrar ifall du kan hjälpa mig.

1.Är buddhismen en religion som har ett samhällsansvar gentemot människorna eller bara beskymrar den sig för människornas andliga tillstånd?

2.Finns det något inom buddhismen som talar för eller emot ett samhällsengagemang?

Tack i förhand

Buddhismen är en etisk lära som bla lär ut hur människor skall bete sig i vardagen (inte ljuga, inte stjäla osv) samt, för den som så önskar, en speciell mediationsform, "vipassana", eller insiktsträning.