Sedan självständigheten 1947 har indiska regeringen försökt införa barnbegränsning och familjeplanering för att komma tillrätta med folkmängden.

Detta har emellertid redan från början stött på stora svårigheter.

I propagandasyfte skapade regeringen stora afficher som ställdes ut på offentliga  platser. Budskapet var: ”Ett eller två barn räcker.” (På hindi: ek ja do bacha bas.)

Man måste också räkna med att majoriteten inte var läskunniga. Alltså skapade man två bilder för att illustrera budskapet. Den ena bilden föreställde en familj med många barn. De såg lessna ut i ansiktena, och var överkorsade med kraftiga streck. Den andra bilden föreställde en glad familj med två barn. Inte överkorsad.

Men budskapet gick inte fram. Många som såg bilden tyckte synd om den stackars familjen som bara hade två barn. Men den andra familjen med många barn lyckönskades.

På 70-talet propagerade dåvarande regering för sterilisering av  män i familjer där det redan fanns två barn. Det gick så långt, att steriliseringar genomfördes med mer eller mindre tvång, manipulativ övertalning, eller belönades med enkla presenter, som tex något klädesplagg eller skor.

Detta har gjort familjeplanering impopulär också i dag.

Indien är världens mest folkrika nation efter Kina. Folkmängden överstiger  en miljard och har fördubblats sedan slutet av förra århundradet.

En av orsakerna till överbefolkningen handlar om hur man ser på flickor resp. pojkar. 2008 träffade jag en familj i Kerala som hade sex barn. Det sjätte var en pojke. Inte förrän efter hans födelse hade det varit  dags att börja tänka på familjeplanering.