Intressant konflikt. Det går absolut inte att ge något generellt svar. Min uppfattning är nog, att de flesta indier fortfarande gifter sig enligt familjens normer, dvs med någon som föräldrarna valt ut eller åtminstone godkänt. Så jag tycker att du gör rätt som är avvaktande och försiktig. Var finns hans familj? I Sverige? I Indien? 

Såg du förresten den norska TV-serien och den indiska Sikhen som hade svårt att finna en lämplig fru? Det sa en hel del om hur man fortfarande tänker kring dessa saker i Indien. Dvs konservativt. Mannen i fråga var född i Norge av Indiska föräldrar, men ville hitta en lämplig fru med samma bakgrund som han själv. han kunde tänka sig en norsk kvinna, men hon måste i så fall acceptera hans sikhiska vanor och traditioner.

Haha intressant, jovars, jobbigt om inte annat 😉
Hans familj bor kvar i Indien. Han har varit här i tre år och säger att han vill spendera sitt liv här. Han älskar sin mamma och hon har ett eget företag, så jag tänker att hon är ganska självständig, men det måste det ju inte betyda.

Nej den har jag missat! Vet du om den finns att se någonstans?

Jag har fått uppfattningen om att han är ganska duktig på att "anpassa" sig. Han är hindu men när han kom till Sverige började han gå i kyrkan, han säger att han tycker om att jag är kristen. För honom är "alla religioner bäckar som leder till samma hav". Jag har läst skräckhistorier om par som gifter sig och att mannen sedan visar en helt annan sida, det har inte rört sig om indier just, men vi kommer ju verkligen från olika kulturer…

Ja, jag tycker du gör rätt i som funderar kring det hela. Det ringer lite varningsklockor, tycker jag. jag misstänker att han vill anpassa dig till hans kultur, och att han tycker att det bara sker till ditt eget bästa. Låt tiden gå och se hur det hela utvecklar sig. Om du känner att han kan respektera dig och din bakgrund är det ju ok. Men vill han "indianisera" dig, bör du nog fundera över om det faktiskt är vad du vill själv.

Jag har inga som helst problem med att lära mig om kulturen han kommer ifrån men jag vill inte ändra på mig själv, hittills har det gått bra. Det jobbigaste är att han är flera år äldre än mig och har börjat tänka på giftermål och skaffa barn något som fortfarande känns avlägset för mig. Han har inte sagt att vi ska gifta oss men att för honom räcker det att vara tillsammans i ett år och sedan kan man fundera på det… Inte min stil direkt. Men oj så jag tycker om honom!

Wow. Jag klickade mig in på sajten eftersom den ligger i mina favoriter och jag kom på att jag skulle vilja fråga om en sak. Och så hamnar jag direkt i den här tråden 😃

Jag har precis samma frågeställning faktiskt, just kring kulturkrockar fast lite mer hur indier ser på giftermål mellan sina barn och icke indier. 
I min situation gäller det en kille som är född i London av föräldrar som flyttat dit från Indien. De är muslimer dock, inte hinduer. Vad jag förstår så vill de, främst mamman tror jag, att han ska ha någon från Indien eller Pakistan. Vet inte hur starkt detta är och vad som påverkar mest, religionen eller kulturen? Killen själv är inte alls särskilt troende och vill vara "fri" att göra sina egna val, han följer dock matreglerna och vissa seder och böner. Frågan är om han orkar stå emot trycket från familjen (han har aldrig berättat om någon flickvän för familjen just pga detta).

Hittade på wikipedia att en muslimsk man får gifta sig med en kvinna som tillhör någon av de tidigare uppenbarade religionerna, judendom och kristendom. 

Ursäkta E-l-vira det är inte meningen att kapa din tråd! ♥

Det är bara roligt om tråden får fortsätta leva ;)

Min pojkväns familj är bara glad för hans (våran kanske) skull, men så är ju han bosatt i Sverige och resten av familjen i Indien och dessutom då hinduer så det är ju svårt att jämföra. Jag har en bekant som är tillsammans med en muslim, hon konverterade till islam. Jag vet inte hur mycket det berodde på trycket från familjen. Min pojkvän visade mig häromdagen filmen "Namstey London" och sa att jag kunde lära mig lite mer om deras kultur om jag såg på den filmen och där ville de ju uppenbarligen att barnen skulle gifta sig med indier även om de bodde i London. Många verkar extremt stolta över "sitt" Indien… Längtar tills vi ska åka dit!

Åh! Ja ni har ju helt klart ett mycket bättre läge märker jag! Är så glad för er skull, så härligt att höra ❤️
Så kulturkrockar kan det ju helt klart bli, även om man accepterar föreningen mellan två familjer.

I mitt fall så har ju den här killen aldrig kunnat berätta för föräldrarna om någon tjej och de vet alltså inte om mig heller, och nu verkar trycket på alla områden i hans liv ha blivit för stort så han orkar inte stå emot och ett förhållande blir för svårt för honom just nu 😭
Eftersom jag inte har den här kulturen så kan jag inte föreställa mig hans situation och vad som händer om han skulle berätta, och säga att han hittat den som han vill vara med. Det känns så främmande och jag önskar jag kunde få bättre förståelse för hur de (familjerna) tänker!

Får jag fråga hur det kommer sig att din kille kommit ensam hit till Sverige och var det länge sen? Var det du som var anledningen? 🙂

Måste se om jag kan få tag i den där filmen! Verkar väldigt intressant. Hoppas den inte är jobbig att titta på bara.

Han kom hit för att plugga för tre år sedan, blev färdig precis när vi började träffas för några månader sedan men hans visum gäller i ett år till :)

Usch va jobbigt det låter! Är han i Sverige? Lider med er! Man önskar ju att alla föräldrar bara skulle vilja att deras barn får vara med den de älskar, oavsett kön/religion/etnicitet :/

Här finns filmen bl.a. http://www.entertainmenthitz.com/2013/03/namastey-london-2007-hindi-movie-watch.html

Ahaa! Åh bara några månader, då är ni sådär härligt nykära 😍
Skönt med visumet. Såna praktiska saker underlättare enormt.

Nej han är inte i Sverige utan i London. Vi har inte träffats IRL ännu heller då det hänt en massa saker, bland annat svår sjukdom, avslutande av avhandling m.m. 

Precis, det är det där som jag har så oerhört svårt att förstå. Hur kan man inte vilja det!

Kan tänka mig att indiska muslimer generellt är mer strikta kring det här än hinduerna? Jag har inte hört mycket alls om det men det är intrycket jag fått.

Tyvärr vet jag inte det :/ Stooort lycka till till er i alla fall!

Hinduismen är nog minst lika strikt vad beträffar äktenskap som islam, om inte mer. De tillämpar tex barnäktenskap, där föräldrar väljer partner till sina barn redan då de är nyfödda, ibland innan de fötts. Om det blir "fel" kön gifts de bort som syskon! Barnen har ofta inte något att säga till om beträffande val av partner. Detta är väl på gång att ändras, i synnerhet bland utbildade människor i städerna. Men traditionen är seg och  lever kvar på många platser. 

Ofta väljer föräldrarna en partner, men om barnen inte godkänner det, kan detta respekteras, varefter föräldrarna sätter igång med ett nytt sökande. Detta kan ta några år . . . .

Kolla vad jag hittade igår! Mycket intressant sida och särskilt det här inlägget, tycker jag 🙂 Jag läste också alla kommentarerna. 
Mycket bra läsning, det kan ge en större inblick i och förståelse för vilka krav och förväntningar en del har på sig och vad de går igenom.
Nu var det vad jag förstod inte så mycket sådana krav i ditt fall, TS, men du kanske har glädje av sidan i övrigt! 😎
http://www.lovinganindian.com/2013/03/25/the-biggest-questions-you-should-ask-about-dating-being-in-a-relationship-with-and-loving-an-indian-man-as-a-non-indian-woman/

Tack för ditt inlägg i tråden, Maria! Jag har läst artikeln med intresse. Hon som skrivit den tycks nöjd med hur saker och ting utvecklats, och att hon lever i ett kärleksfullt äktenskap med sin indiske man. 

Frågan är ju hur länge det kan bestå. Om hon accepterar indiska vanor och traditioner i långa loppet, eller om hon till slut måste göra upp med sitt liv och kanske fatta helt nya beslut. 

Den som gifter sig med en indier kommer ju att leva i en helt ny kultur med förväntan att bli så lik en indisk kvinna som det bara går. Så ser jag på det i alla fall. 

Lite info om Indiens politiska familj, Nehru-Gandhi:

Indira Nehru-Gandhi gifte sig mot sin fars vilja med en indisk man ur "fel" kast och "fel" religion/socialgrupp. Hennes son, RAjiv Gandhi, som alltså var äldsta sonen och blev PM efter hennes död, gifte sig med en kvinna från Italien, Sonja, som nu är ledare för Indiens största politiska parti, Kongresspartiet. Många vill att hon skall ta sig an posten som PM, men hon har tackat nej. 

Indira var emot kastsystemet och menade att äktenskap över kast-gränserna var nödvändigt för Indiens sociala utveckling. Tyvärr har detta också använts emot henne.

Ursäkta men med PM menar du premiärminister, va? Känner mig dum 🤪

Ja hon skriver på olika ställen på bloggen att hon brottas med tankar varje dag på om hon ska stanna där hon är just nu. Sen så kan jag inte låta bli att tänka att, och detta gäller alla områden i livet, mycket blir vad man gör det till. Och mycket hänger på ens inställning. Om man förväntar sig svårigheter och problem, så kommer man att få svårigheter och problem. Jag föredrar att tänka att saker ordnar sig, för det har de en tendens att göra ❤️

Hennes man levde ju i Indien när de träffades. I kommentarerna skrivs om både män som lever i Indien och män som lever i andra länder. Vissa skillnader finns nog, såsom likheter!
Jag är iallafall jätteglad att jag hittade sidan, finns så mycket intressant där 🙂

Och jag hoppas verkligen att förhållandena förändras i Indien. Detta ses ju utifrån som både förtryck, trakasserier och rasism, att de inte tillåter någon annan än "rätt" partner för sina barn. 
Sedan har jag väl förstått att det är mer strikt kanske bland muslimerna som lever norrut, nära Pakistan. Den här familjen är i Indien just nu och kring staden Baroda/Vadodara och det ligger rätt nära Pakistan.

Jo, jag menar PremiärMinister. Indiras far; Jwaharlal Nehru, var det fria Indiens första PM. Efter hans död kom Shastri, som dog i förtid. Efter honom valdes Indira, som en kompromiss-kanditat. Många tänkte sig nog att hon, som kvinna, skulle vara lätt att manipulera. Det blev tvärtom.

Ja tänk hur det kan bli. Det är i och för sig bra att hon gör det som känns rätt och riktigt för henne.

Det var verkligen ett bra fynd den där bloggen, tack! Jag och min kärlek har suttit och läst på den tillsammans nu… Det fanns en del som stämmer in på oss/honom/hans familj men mycket som inte gör det.

Det tycker jag med! :-) Funderar på att skicka länken till min love också så att han får läsa när han kommer hem från Indien.

Det skall bli intressant att få veta vad era respektive kärlekar från Indien har att säga om artikeln.

Jag kan ju berätta lite om vad min sa då :)

Det stod att mannens familj bodde i Kerala och min killes spontana kommentar på det vara att de överlag är väldikt traditionella/strikta i det området, det samma gäller norra Indien medan folket i övriga södra Indien vanligtvis är mindre hårda. De är också vanligtvis mer traditionella på landsbygden medan folket i större städer är lite mer moderna.

Jag litar verkligen på att min kille berättar sanningen för mig och vårat förhållande är och kommer väl alltid att vara lite annorlunda än om jag valt en svenskfödd partner… Han kan t.ex. inte tänka sig att pussas framför mina släktingar och är ibland irriterande respektfull/hjälpsam mot dem. Något av det första han gör när han kommer till en ny tomt är att ta upp sin smartphone och titta i vilket väderstreck den eventuella brunnen ligger och hans säng får absolut inte placeras hur som helst. I början av vårat förhållande ville han veta min exakta födelsetid och -plats för att se om vi passar ihop på det astrologiska planet. 

Han har gjort klart för mig att familjen kommer först, men också att jag nu är en del av den. Det gör inte mig något, familjen betyder jättemycket för mig med. Han skickar pengar till sin familj varje månad och kommer fortsätta med det, han har även förhoppningar om att kunna bekosta sina två systrars bröllop vilket skulle kräva en halv förmögenhet…

Jag vet inte vad som räknas som en icke-traditionell familj i Indien. Skulle hans tre syskon gifta sig skulle det vara arrangerade äktenskap, jag tycker att det är fruktansvärt. Hans mamma och systrar är samtidigt jätteglada för att han har hittat mig och längtar tills vi kommer och hälsar på. Jag ska snart prata med dem men vi kan inte göra det när hans storebror är hemma. Enligt min kille kommer brorsan smälta så fort vi träffas på riktigt men till dess kan han vara lite grinig :P Låter läskigt…

Jag har gått med på att vi ska förlova oss innan vi åker till Indien, framförallt pga den här komplicerade äldre brodern… men kanske också för folket runt omkring, han höll med om att vi kommer bli utstirrade…

#20
Alltså jag tycker det låter så spännande allting! 😃♥
Eller, i princip allt utom systrarnas arrangerade äktenskap. Varför ska de bli arrangerade om den ena brodern får välja? Och hur är det med äldsta brodern, har han valt någon själv?

Mer strikt i norr och även i byarna, det är min bild också efter vad jag läst och hört. Och i mitt fall verkar det vara en kombination av norr (nära Pakistan) och by… Varför?? 🤔

Jag ska skicka ett meddelande till honom som han får läsa när han har tillfälle. Tror inte de har tillgång till internet där de är nu, vad det verkar. Uppdaterar när jag vet något 🙂

#21 Jag är ju inte så insatt… men jag gissar att anledningen till att min pojkvän, Hari, får välja är för att han är bosatt i och planerar att stanna i Sverige. Hans mamma verkar ju genomgod så om något av barnen skulle hitta en partner tror jag inte att det skulle vara något problem. Inget av syskonen är gifta. Den äldre broderns blir väl också arrangerat men han har tackat nej till tre förslag tror jag.

Tackat nej! Vilken lyx, då verkar han ju ha lite möjlighet att påverka också, det är bra🙂

Åh jag önskar så innerligt att Mo's föräldrar och släkt kommer på bättre tankar och låter honom välja. Han själv är ju väldigt västerländsk.

Jag önskar er all lycka, Maria, och hoppas verkligen med dig att släkten tar sitt förnuft till fånga och inser att det inte är deras sak att styra hans liv.

Och grattis till dig, E, som tycks ha bättre tur med partnerns släkt.

Tack Tride! ♥
Och jag önskar E all lycka också 🙂

Tack! Håller tummarna för er Maria!

Indien - ibland blir jag bara så trött på allt deras krångel i sociala sammanhang, kast och relationer. Arg. Och så minns jag alla fantastiska upplevelser jag haft i det landet, människor jag mött, miljöer som jag upplevt, vänlighet och gästfrihet. Ett land fyllt av paradoxer!

fortsätt gärna att diskutera det här ämnet och liknande, även om ni inte har personliga erfarenheter, så är det ett viktigt ämne, tycker jag, eftersom det handlar om mänskliga relationer och hur vi löser/inte löser situationen.

Det är absolut viktigt. Jag tänker så mycket på att det faktiskt är en slump var vi föds, tack och lov att man är född i Sverige och får välja sin partner själv… samtidigt som min partner då säger att det är ju uppenbarligen inte bara dåligt med arrangerade giftermål eftersom de har så få skilsmässor i indien medan vi har hela 50 % i sverige… 

I vilket fall, vill man hitta en partner och gifta sig av kärlek tycker jag att det är en mänsklig rättighet. Jag kan faktiskt bli riktigt arg på dem som böjer sig för sina föräldrars vilja, jag tänker att ju fler som står på sig desto lättare blir det. En förändring måste ju börja någonstans!

Jag kunde inte hålla med dig mer, E-l-vira! 😕 😉♥
Och också på dem som bidrar till att människor känner sig tvingade att offra sin egen lycka..  det fortgår i generation efter generation och alla måste ju gå igenom samma sak, och sen utsätter de andra för det. Otroligt. Det ligger så långt ifrån det jag är uppvuxen med så jag har svårt att förstå det. Även om jag förstår mer nu än för någon månad sedan

Ja de har färre skilsmässor men det beror nog på att de inte vågar skilja sig där 🤔

Färre skilsmässor är nog inte alltid detsamma som tecken på äktenskaplig lycka. 😓Kan lika gärna vara tecken på att man kämpar trots att man faktiskt inte mår bra. Det förekommer förstås också i Sverige. Folk håller ihop av alla möjliga skäl som inte alltid handlar om kärlek eller att men ens trivs med varandra. 

I Indien - som jag förstått det - är det familjerna som gifter sig med varandrar, inte två individer. För att ställa det på sin spets. Om "fel" kast gifter sig med varandra, anses det också drabba barnen. Vilken kast skall de tillhöra? Hur skall de finna en rätt partner osv osv.

#31
Jo jag menar det. Så sorgligt 😕 Visst, många gånger kan nog människor ge upp lite väl lätt verkar det som. Men när man känner att man inte har något val…

Låter ju hemskt, familjerna gifter sig med varandra!!

Hm det där med kaster… följer de liksom med när man flyttar ifrån Indien? Jag har ingen aning om vilken Mo's familj tillhör. Känns inte som en sån grej som man frågar 🤐

#32 haha jo fråga på. jag frågade ut min kille om det i början för att jag ville lära mig så mycket som möjligt om det och veta vilken syn han/hans familj har på det. det tog ett tag innan han vågade svara, först sa han bara allvarligt "elvira, man får sju års fängelse om man pratar om kasttillhörighet", då sa jag, visst, i indien kanske men nu är vi i sverige! nästa dag pratade vi lite mer om det och sedan lossnade det efter ett par dagar.

Hur går det för er Maria? What's new?

Hari ringde till sin mamma i morse när jag fortfarande sov och sa att han verkligen menar allvar med mig. Hon blev då aningen förskräckt "a foreigner as wife?!" men sen ringde hon tillbaka och sa att hon talat med resten av familjen och att alla var jätteglada för hans skull, de fick en bild "she looks really pretty!" och nu vill de helst att vi ska komma dit imorgon. hans mamma sa att vi kan gifta oss i sverige om vi vill emn inte i indien inna hans äldre bror har gift sig. det kan jag leva med🙂

#32
Men åhh!!! Det låter helt underbart ju! 😃❤️ 

Men sju års fängelse? Seriöst? Nej jag vågar inte fråga. Inte i nuläget åtminstone, det känns inte motiverat 🙂
Fast jag undrar lite hur det påverkar dem som lever utanför Indien? Inte att prata om det alltså utan själva tillhörandet. 

Ni har ju fått familjens välsignelse nu så det måste kännas jätteskönt och befriande! Kan känna det ända hit, haha! ♥ 

Åh jag längtar till vi är i den situationen med. Det känns som en lång väg att gå och bara han kan besluta om han tycker det är värt det. Han är fortfarande i Indien och han kom online lite kort på nyårsafton och vi pratade lite då men inte om något djupare, men det kändes skönt att få livstecken från honom! ♥ Han kommer hem den 19:e januari då han ska vara själv kvar med släktingarna sista veckan pga. någon drakfestival som hans pappa fått honom att stanna för - och resten av familjen åker hem pga. skolprov. Så… knappt någon kontakt alls sedan 20 december 😮 
Jag skickar ett meddelande till honom varje dag, med något som jag älskar, är tacksam för eller uppskattar.. så att han får positiv läsning sedan 🙂 Började med sms då han sa att det går bra att jag skickar sms och de har nog inget wifi där, men sen kom jag på att han kanske måste betala för dem! Så nu blir det över Facebook. Han sa att han uppskattade dem.

Sju års fängelse?! Har jag aldrig hört talas om. Men det kan ju bli sju års missnöje från omgivning och familj. 

Grattis E, till den lyckosamma utvecklingen! 

jag bet till gudinnan Laksmi för dig, Maria.

#34 åh fy du måste sakna honom något otroligt! Ja vi är väldigt glada just nu. Massa lycka till!

Tack hörrni!! ❤️
Och ja, vad kan jag säga? Jag är så otroligt glad åt all kärlek som finns och frodas i vår värld och alla borde få känna det jag känner för i min mening finns det inget större ♥ och alla borde få vara med den de älskar - tycker jag!

Just det, jag tittade på Namastey London ikväll! Tyckte jättemycket om den! 😃♥

Ja alla borde få vara med den de älskar! Kul att du tyckte om den 🙂

Alltså kulturkrockar existerar speciellt om man ska ha barn. Indiska kulturen är ej öppna för främlingar.

#40 har du någon relevant erfarenhet att berätta om?😛

#40 Berätta gärna vad barnet får för position om föräldrarna tillhör skilda samhällsgrupper. jag kan tänka mig att det handlar om kluvenhet och splittring, samt en hel del låsta dörrar.

Jag känner många vars förhållande har stöt på kulturkrockar. Min uppfattning om indier är att de är väldigt pro-indiska, och föredrar sina "egna" framför andra. Detta är ju egentligen rätt självklart då indien i sig är starkt präglad av samhällsklasser.

Nu snackar jag om indier i sverige så klart. Man kan inte dra alla äver en kam, men det är ju ingen myt att det så klart uppstår problem om familjerna har olika etnicitet, religion, och kultur.

Har du träffat din killes förä'ldrar då, vad säger dem?

#43 Nej jag har inte träffat dem än. Förhoppningsvis ska vi åka dit nu i februari. Hans mamma är glad, hans äldre bror är lite butter men det är snarare för att lillbrorsan hittat en tjej innan honom, inte för att jag är utlänning.

Okej så de bor i indien. Ja det är skillnad mellan indier i sverige och i indien. Är du dock redo för indien? Jag menar, det är inget sälle jag skulle vilja åka, även om jag själv är invandrad.

#45 Det stämmer. Jag är en väldigt känslig person och ser inte fram emot att se den otroliga fattigdomen som finns, dessutom är jag uppvuxen på landet och tycker inte ens om Göteborgsluft så det är väl föroreningar och fattigdom jag inte ser fram emot… Men jag älskar den här mannen, han är en del av min familj och nu ska jag få bli en del av hans. Vi tittar mycket på filmer från Indien och diskuterar kulturskillnader, han förstår nog mer än mig vad jag kommer utsättas för och försöker verkligen förbereda mig.

På tal om film, filmtips: Swades. Jag tycker verkligen att Indien "blottades" i den filmen, åtminstone när killen satt bredvid och förklarade allt som hände, handlingen utspelas i en liten by där bybornas liv präglas av kastsystem och fattigdom. Brist på undervisning, kvinnosyn m.m diskuteras under filmens gång. Dock hoppfull då huvudpersonen visar på allas egenvärde 🙂

46:

Du säger att ni kollar på filmer, menar du dokumentärer om indien eller? Eftersom indiska filmer ger ju en väldigt skev bild av verkligheten. Jag kan dock rekommendera dig att klä dig respektabelt, vilket är viktigt i sådana länder och vara lite avhållsam om man säger så.

Vad säger din familj om dessa kulturkrockar, eftersom det kan ske från båda hållen och faktum att kanske era blivande barn blir en rolig mix av kultur och etnicitet så väl som religion?

#46
Vad kul, Swades har jag hemma faktiskt och har tänkt titta på snart! Var min love som tipsade mig om den 🙂

#47 Ursäkta mig! Skulle uppskatta om du i framtiden kan låta bli "lustiga" kommentarer om mina framtida barn.

Både dokumentärer och icke-dokumentärer. Min familj tycker mycket om Hari! Mina morföäldrar är oroliga att jag ska få för mig att flytta till Indien men de är det är det enda åt det negativa hållet jag har hört. Kulturkrockarna som märks när vi är i sällskap med min familj, som inte ens är värt att kalla krockar, är väl att Hari är grymt respektfull. Om vi är bortbjudna hjälper han till med så mycket han kan och han skulle aldrig få för sig att ta mat före kvinnor/flickor eller äldre. Alla blir ju lite chockerade när han talar om sina syskons framtida arrangerade äktenskap men det handlar om dem och inte så mycket om honom. Hari vill och får gifta sig av kärlek och han har tagit till sig allt som är bra med vår svenska kultur.

49:

Jag gav ett exempel på ett scenario som skulle kunna inträffa om ni fick barn, inget fel med det. De kommer ju bevisligen bli "blandade".

Din kille verkar vare en respaktabel typ måste jag säga, även om det är ovanligt bland män i den kulturen.

Men du svarade ej på frågan, vad tycker din familj om "honom" och hans kultur? Att de tycker om honom är ganske vagt….och kanske förståerligt eftersom han har tagit till sig den "svenska" kulturen. Men om han inte skulle gjort det då?

#50 Som person älskar de honom. Vad tycker de om hans kultur? Jag antar att du menar kulturen han kommer ifrån och det är svårt att svara på den frågan eftersom de inte har sett så mycket av den. De älskar hans indiska mat, han har lärt ut meditation till dem som varit intresserade och inspirerat dem att upptäcka ny musik.

Så långt är allt väl men självklart skulle de inte vilja behöva ta emot pengar från sina barn så som Hari skickar pengar till sina föräldrar för att de ska klara sig, de skulle inte vilja gifta bort sina barn eller inte kunna lita på polisen, allt det är också Indien.

Hari följer med mig till kyrkan och jag följer med honom till templet, jag pluggar hindi och rättar hans svenska, han dricker alkohol och ber mig undanhålla det från hans mamma, han klär sig i kostym och jag sätter en bindi i pannan…

Jag vet åtminstone att min pappa föredrar Hari framför mitt ex som var född i Sverige av svenska föräldrar, men inte för att han kommer från en annan kultur utan för att han är trevlig, glad och framåt.

Frågan vad de skulle tyckt om honom om han inte anammat mycket av den svenska kulturen känns inte relevant och jag har ändå ingen aning, jag vet inte vad jag själv skulle tyckt heller.

Vad bra relation ni verkar ha, faktiskt. Ömsesidig respekt. Fast jag är lite kristisk till att ni följer med till varandras kyrkor eftersom religion är väll personligt egentligen. Vill han verkligen gå till kyrkan och du till tempel? Ni tror ju inte på samma sak rent religionsmässigt.

#51
Låter så härligt! Underbart! Jag blir varm av att läsa det du skriver ❤️ 🙂 ☀️ 
Haha jag skrattade lite gott åt alkoholen…

#52 Tack, vi trivs väldigt bra tillsammans :)

Hari gick i kyrkan redan i Indien speciellt runt jul, då går hela hans familj. Jag läser en bok om hinduism just nu och där står just det som märks så tydligt på Hari; att hinduer är otroligt accepterande, det gudomliga är så stort så de vill inte säga att någon annan har mindre rätt i sin tro än dem själva. (Sen absolut, det är säkert inte ovanligt att hinduer inte vill gifta bort sina barn till någon med en annan religion.) När Hari kom till Sverige började han gå till kyrkan regelbundet, dels för att lära sig svenska, dels för att träffa svenskar och lära sig om svensk kultur men också för att det är bra ställe att be på.

Än så länge har jag bara följt med honom till templet ett par gånger, för att träffa andra Indier bl.a. Jag följer också med för att visa min tacksamhet gentemot honom, att han följer med mig och för att visa att jag stödjer honom i hans tro. När jag är där ber jag till den Gud jag brukar vända mig till.

#53 Tack! ❤️ Jag hoppas innerligt att din killes familj tar sitt förnuft till fånga så att ni kan få det lika bra! Det med alkoholen och hans mamma är ju en typisk "kulturkrock", här gör en 30-åring precis vad hon/han vill men Hari har fortfarande stor respekt för sina föräldrar och om de bodde med varandra skulle de nog ha stort inflytande på hans liv.

Intressant att läsa om hur relationen utvecklas.

Det här är tydligen "Indiens" mest lästa tråd. Inte konstigt.Den berör ju våra hjärtan på ett alldeles speciellt sätt och ämnet är också aktuellt av många skäl. Tack till er som delat med er och vill berätta om vad som händer i era liv.

Ämnet är aktuellt ja.

Ja jag är inte förvånad över det - har ju ett väldigt personligt intresse här 😉 så jag tycker att allt som rör det här är superintressant!

Jag vet, MIA, det är ju bla det som gör tråden levande och intressant också för andra. Eftersom världen byggs på mänskliga relationer, är vi ju alla berörda här. Dessutom, i vår tid, är det ju mycket som händer på det planet, inte minst när det gäller relationer mellan människor från olika kulturer.

Jag kan erkänna att jag gillar indiska tjejer, desvärre tror jag kulturen är aldeless för "hindrande" om ni fattar vad jag menar…

#60 Satsa på en storstad så är det nog lit lättar 😉

jag ser att tråden här hela tiden fylls på av nya läsare, även om det inte har kommit nya inlägg på länge. Vi närmar oss 2000 vad läsandet beträffar. 

Tråden om indisk politik verkar väcka ett betydligt mer blygsamt inreses, och går fram ganska långsamt. Det säger kanske en del om våra prioriteringar, och vad som kommer nära hjärtat.

Den 19:e januari kom ju han tillbaka till London från Indien. Det verkar som att han haft det bra. Han hade insett hur stark familjen är… hört alla historier osv. Suck 😕 I mina ögon verkar det mer som att de hjärntvättar de unga så att de inte ska våga gå sin egen väg. 

Sen var det en äldre släkting som gick bort bara dagarna efter att han kommit hem, och det gick som en chockvåg genom hela släkten.. han tyckte det var så hemskt och tänk om reaktionerna blev så för att han gjorde något dumt. De hade skämtat om deras kommande äktenskap och så, alla kusinerna.. det var i princip det enda de pratade om de sista dagarna där. Frågade om han hade hittat nån och så. Och jag tror knappast att han nämnt mig. Jag blir bara så ledsen.

Jag har fortfarande hoppet kvar, såklart, och jag älskar honom över allt annat. Men han verkar inställd på att det inte blir vi eftersom han inte säger något annat, och han visar fortfarande inga känslor. 

Som sagt… hoppet.. och tron på att det kommer bli bra, på något sätt! ❤️

#63 Usch så trist! Vi får åka dit och starta nån slags kärleksrevolution Mia 😉 Vi har också haft det lite kämpigt med den indiska släkten det senaste. Orkar inte gå in på detaljer just nu, men det slutade med att jag är kvar i Sverige men Hari är där på besök just nu. Jag hade verkligen hoppats på att få träffa dem och lära mig mer om kulturen, men nu blev det såhär den här gången. Vi har pratat om att bjuda hit hans mamma, hon och systrarna vill ju verkligen träffa mig medan brorsan som är den som bestämmer fortfarande är lite anti.

Ahh! Vad trist att han fick åka själv 😮
Hur länge blir han där?
Men det är ju himla skönt i alla fall att det är några av dem som är på er sida! Det måste vara otroligt skönt att känna ändå.
Drömmer om hur det känns att Mo's familj accepterar hans val och hans relation!! ❤️

En månad 😭 Men vi pratar varje dag så jag ska  försöka överleva ;)

Åh det klarar ni hur bra som helst! ♥ 
Herrejisses, jag överlevde en månad, utan kontakt! Eller vi chattade lite kort en gång under den tiden 😉
Det är ju trots allt bara ett fysiskt avstånd mellan er. Ni älskar varandra! ♥

Men jag förstår att du längtar efter honom!

#67 Haha förlåt! 🤐 Tänkte inte på er, jag är ju lyckligt lottad ^^

Nää jag menade inte så! 😃 Det är ingen fara alls. Och jag är glad för er skull ❤️

Fantasktiskt vad intressen för denna tråd växer, trots att inten skrivit i den på länge. Det säger kanske något om människo-hjärtat och vad vi upplever som viktigt i vår tillvaro.

Skriv gärna och berätta vad som händer, hur ni tänker, hur ni mår. Lessna? Glada?

Det får bli en kort uppdatering från min sida för just nu är vi båda väldigt ledsna. Hari är fortfarande hos sin familj, han kommer hem den 6e mars. Anledningen till att jag blev så upprörd över att Tralle3s kommentar "blivande barn blir en rolig mix av kultur och etnicitet så väl som religion" var för att jag var gravid. Det var helt oplanerat och inte problemfritt på grund av Haris kultur såklart. Våran plan blev att genast åka till Indien så jag fick träffa hans familj, åka hem, gifta oss och sedan berätta det. Jag kan förklara närmare en annan gång men tyvärr fick familjen reda på det på ett sätt vi inte hade räknat med.

För att lugna sin familj och bevara en bra relation fick Hari åka dit akut. Även om kvinnorna i familjen helst ville haft mig med så var de extremt rädda för att det skulle komma ut bland grannar och liknande att Hari gjort någon gravid utan att vara gift så jag fick stanna hemma (inte för att det syntes, men indier är lite knasiga 😉).

Jag kan inte säga något annat än att hans föräldrar är underbara. Trots den här enorma skymfen mot deras kultur och hans mammas uppmaningar om att inte ha sex innan giftermål blev de mest glada. De var överlyckliga över att de skulle få ett barnbarn och började genast planera för att kunna komma hit och fira jul med oss så att de fick träffa mig och bebisen.

I lördags fick jag missfall. Kan inte beskriva sorgen vi känner. Jag skulle varit i vecka 13 så vi trodde att risken för missfall var över. Gynekologen sa dock att fostret var yngre än så, troligtvis hade det dött tidigare utan att komma ut.

En sak som jag har lärt mig är att indiska män kan ingenting om graviditeter eller missfall. Både Hari och hans mamma var väldigt ledsna och upprörda så de besökte en läkare i Indien och fick information om varför det blir missfall ibland, och hur vanligt det är. Tycker att det var ett väldigt bra initiativ, jag hade svårt att förklara för Hari 😕.

Det värsta just nu är att vi inte är med varandra, vi borde gå igenom det här tillsammans. Längtar otroligt mycket. Eftersom vi minst sagt är avslöjade så vill hans mamma väldigt gärna att vi gifter oss så fort han kommer tillbaks. Jag var redo att göra det som gravid, men nu har jag sagt till honom att jag vill inte göra det med en gång, känns inte bra att göra det för hennes skull… Det ska bara vara upp till oss.

Kan berätta mycket mer om just kulturkrockar och annat som förekommit i den här smeten, men just nu ska jag och mitt järnvärde på 74 bara gå och lägga oss😛.

Åh vännen! ❤️
Vad ni går igenom nu kan jag ju bara gissa. Vilken resa. Och att ni ska behöva ta det på varsit håll i världen också. Det krävs sin kvinna, och jag är övertygad om att allt blir bra till slut också 🙂

Hehe, indier är lite knasiga? Var har du fått det ifrån? 😃

Men underbart att familjen har reagerat som de gjort! ♥

Jag vet inte om jag ska gratulera till graviditeten eller beklaga missfallet 😕 men… jag är ledsen för er skull. Förstår att det är tungt.

Tack för att du delar med dig av vad ni går igenom. Sänder kärlek och styrka till er båda! ❤️☀️🤗

Tack söta du! Haha, de är väl lika knasiga som alla andra men det är lättare att lägga märke till saker i en annan kultur än sin egen… 😉

Så tråkigt med missfallet, E, men det verkar ju som att du trots allt har fina svärföräldrar. 

Tyvärr är "knasigheterna" vanligt förkommande i de flesta kulturer. Lätt att bli hemmablind, som du antyder.

Apropå tråden RAdha, där en tjej frågar om den mytiska gestalten Radha, har jag skrivit en del om kvinnans plats i den indiska mytologin, bla Mahabharata och Ramayana. 

Kvinnan förväntas hela tiden vara underordnad mannen. En av kvinnorna i Mahabharata sätter en bindel för ögonen sedan hennes man blivit blind. OM han inte kan se, skall hon inte göra det heller. 

I eposet Ramayana berättas om kun Rama och drottning Sita. Hon blir förskjuten av sin man, sedan hon blivit bortrövad av Kungen på Sri Lanka och levt i fångenskap. När hon väl blir befriad, litar inte Rama på henne, och kör ut henne i skogen.

Dessa sagor tror jag fortfarande präglar människors syn på hur kvinnor bör bete sig enligt traditionen. Säkert präglar det också människors syn på kvinnor från andra kulturer, och leder till konflikter i relationer. Även om många nu vill bryta sig loss, är rötterna till det förflutna långa och sega.

Läste din kommentar i den tråden då du nämnde Rama och Sita. Min kille brukar inte tala om Sita som en "god hustru" utan om dem båda som det "perfekta paret" . Han hade dock inte nämnt det tragiska slutet du beskrev så jag var tvungen att googla massa för att få läsa om det.

Det var ju jättesorgligt! Jag vill inte rättfärdiga något men det var nog inte så enkelt som att Rama förde bort sin fru för att han misstänkte att hon varit otrogen. I samband med att hon blev räddad genomförde hon ett test och bevisade sin oskuld men när de återvände till deras kungarike litade inte folket på henne. Rama fick då väga att vara en god make mot att vara en god kung och beslutade att skicka iväg Sita, till sin brors och mammas bestörtning. Sen fanns det en text som vissa hinduer trodde på där det skrevs att det fanns en bakomliggande orsak, Vishnu (som är Rama) hade mördat en annan Guds fru och som straff skulle han också förlora sin fru så det var "ödet".

Det blir i vilket fall spännande att ta upp det här med Hari när han kommer hem :) (på torsdag, hurra!) Personligen tycker jag ändå att det där var långt ifrån en bra bild av ett par, för mig är ju Hari viktigast och det vill jag att han ska tycka om mig med, ingen annans åsikter eller misstankar får komma mellan oss. Sita borde sagt ifrån och inte gått med på vad som helst.

Jag och Hari beter oss som vilket par som helst. Jag håller ju på och lär mig hindi och då har han passat på att lära mig hur jag kan förödmjuka honom (hehe) men han har varit väldigt noga med att tillägga "så får du inte säga inför min mamma!" Det märks att han jobbar på att komma ifrån den där bilden av hur kvinnor ska behandla sina  män, han vågar inte riktigt visa sin familj hur våran relation verkligen är. Han har till och med sagt att jag inte får be honom om för många tjänster när vi är där på besök i framtiden (t.ex. att hämta något till mig eller liknande)… 🤔

I Indien har Hari och hans mamma varit på jakt efter en fru till brodern. Hari berättade om ett telefonsamtal han haft med en kvinna, när han skulle lägga på sa han något i stil med "jag återkommer imorgon om vi är intresserade" varpå hon rutit att hon var ingen jäkla kossa som han kunde bestämma över och stänga in i deras hem, hon kunde höra av sig om hon själv var intresserad. Haris mamma hade blivit stormförtjust och hoppats på att hon skulle höra av sig, vilket hon dock inte gjorde. I hennes kontaktannons stod bl.a. "…dowry system which is a curse for every society..".

Bra att du googlade om Ramayana. Jag hade ju glömt hälften av sagan, bla att Rama valde det goda ryktet framför Sita. Han offrade kärleken för makten, mao. Knepigt ställe, det där landet. Å andra sidan har nog makten fått gå före kärleken lite varstans i världen, så det har inte bara skett i Indien.

Lycka till med hindi så att du lär dig att ge svar på tal. 

Vad stod det mer i annonsen om Dowry system? Det är ju fortfarande aktuellt, även om alla inte gillar det. Jag vet att regeringen försöker bli av med det, tror att det till och med är förbjudet, men tillämpas ändå.

Det var bara det att de inte tänkte betala hemgift och att de ansåg det vara en förbannelse för samhället. Det stod också att hon/de inte var intresserade av någon som valde henne bara pga ekonomiska fördelar (hon tjänade riktigt bra).

Hari har sagt precis så, att det är förbjudet men förekommer i de flesta fall ändå. Eftersom man inte får ge pengar förväntar sig makens familj något annat värdefullt, som t.ex. en ny bil eller mark. Han har sagt att det kommer kosta 100-150 tusen att gifta bort EN av hans systrar…

Nu kan jag försöka berätta lite mer om vad som hände runt graviditeten, det var verkligen en stor röra! Hari blev överlycklig, jag hade förberett honom på att jag inte skulle vilja ha barn på några år (han är tio år äldre än mig…) så han hade "tur" eftersom ingen av oss ville göra abort. Han förstod att han så småningom skulle behöva berätta för sina föräldrar, därför ringde han till sin kusin som är bosatt i Norge sen säkert 30 år tillbaka. Hari räknade med att hans kusin numera var "halvnorsk" såsom Hari själv är "halvsvensk" så han berättade att jag blivit gravid, att vi inte var gifta och hur vår ekonomiska situation ser ut. Haris plan var att hans kusin kunde ringa till Haris föräldrar och berätta om hur skyddad man är här (a-kassa, föräldrapenning o.s.v.). Haris kusin var inte att lita på, han visade sig vara en riktig ond typ faktiskt. Kusinen ringde till Indien och sa att deras oansvariga son hade skapat en oäkting. Haris mamma fick nästan en hjärtattack och fick åka akut in till sjukhuset. Haris bror ringde och berättade för Hari att de fått reda på det, att hans mamma blivit sjuk och att han från och med då inte tänkte upplysa Hari om förändringarna i hans mammas tillstånd, han förtjänade inte att veta.

En eventuell förklaring till kusinens beteende är hans egen bakgrund. Efter några år i Norge ville han ha en fru, eftersom européer var så omoraliska åkte han till Indien för att hitta en fru. Tillbaka i Norge var hans fru otrogen mot honom. de har nu två barn i övre tonåren som beter sig som vilka norska ungdomar som helst, de super och har sex. (Hari är nog den enda släktingen som vet om det här, det var svårt att dölja när han varit där på längre besök.) Efter Haris samtal med sin bror mejlade han sin kusin och påminde honom om att hans familj inte heller var så perfekt enligt indisk standard. Det väckte kusinens vrede ganska ordentligt så han nöjde sig inte med att berätta för föräldrarna. Han ringde till Hari och sa att han skulle se till att han blev utslängd från Sverige. Hari visste att han inte kunde göra det så han behöll sitt lugn, då ringde kusinen till Indien igen. Familjen där fick då höra att Hari skulle kastas ut ur Sverige och när han var tillbaka i Indien skulle han bli slängd i fängelse. Någon dag senare ringde han igen och sa att nästa gång Hari var på besök i Indien skulle han se till att Hari blev misshandlad, och att hans nästa smatal skulle gå till hela stora släkten i Punjab, de skulle allt få veta vilken dålig man Hari var.

Inget ont som inte har nåt gott med sig! Tack vare att kusinen fortsatte att bre på hörde Haris bror av sig och sa att han förlät Hari, kusinen var den dumma i det här sammanhanget. Hari åkte till Indien och en del av vad som hänt där har jag redan berättat.

Haris och mitt "snedsteg" är inga problem längre. Hans mamma, pappa och systrar längtar efter att vi ska gifta oss och försöka igen. Jag har sagt till Hari att han kommer få vänta ett tag… Då fick hans föräldrar lite panik. De är i 60-års åldern men tycker tydligen att de är supergamla och snart kommer dö! Och de vill gärna hinna se sina barnbarn. Brodern är väl den som - fortfarande - är lite butter… han verkar svårsmält ^^

Haris mamma har haft en lektion med honom där hon berättat i detalj hur min nästa graviditet ska gå till. Våran barnmorska, jag och min moster har haft ett stort arbete med att lugna Hari under de veckor jag var gravid och han fortfarande var i Sverige. Han har ställt frågor som "får hon sitta med benen uppdragna mot magen?" "får hon åka buss?" "kan hon äta stark mat?" "får hon ligga på magen?" på varje fråga har barnmorksan svarat att jag får göra precis det som känns bra, men oj så svårt det var för honom att acceptera. Jag har kontakt med en annan svensk kvinna som är gift med en indier och när jag höll på att balla ur pga Haris oro frågade jag henne om det och hon sa att "indier föredrar att man ligger i sängen dygnet runt från det man vet att man är gravid tills man slutat amma". Jag tror vi hade bearbetat Hari ganska bra men nu är jag väldigt orolig över vad hans mamma har ställt till med, hahaha. Hari har berättat EN DEL av hur hennes förmaningar lät, bla det här: jag får inte ha tajta kläder, inga jeans, bara mjuka plagg, jag får inte äta kryddig eller varm mat, jag ska stanna hemma så absolut mycket som möjligt, jag ska inte ta hand om disk eller andra hushållssysslor, jag får inte bli arg eller stressad, inga snabba rörelser…. jag frågade Hari "men vad FÅR jag göra??" då sa han "yoga, lugna promenader, ligga och läsa". Jag dör! Jag sa till honom att jag ska rymma när jag blir gravid och komma tillbaks när barnet var fött. 😉

Jag har fått för mig att indier är väldiga "materialister" med den betydelsen att det går att köpa det mesta för pengar/saker, både kärlek och förlåtelse verkar det som. Hari har sedan tidigare berättat att båda hans systrar är "shopaholics" och att hans bror är galen i "gadgets". Jag är en lanttjej som handlar secondhandkläder när jag har klädbrist, bär smycken extremt sällan och sminkar mig max en gång i månaden. Hari trodde inte att det fanns "sådana som mig" och min livsstil har smittat av sig på honom som är betydligt duktigare på att hålla i sina pengar nu än när vi först träffades. Inför Indienresan gjorde han dock åt med en hel del på presenter till sin familj, han sa att de förväntade sig många gåvor dels eftersom det var så längesedan de sågs, och dels som en ursäkt. Jag frågade honom om de inte tyckte att det var bättre att de pengarna gick till våran bebis, vi hade ju redan väldigt dålig ekonomi, men han sa att det skulle de aldrig förstå! Väl i Indien var hans brorsa ändå inte nöjd och behandlade Hari som skit, vad gjorde Hari då? Jo han gick och köpte en motorcykel till honom! "Sen var han lugn". Sist Hari var på besök fick hans brorsa bl.a. en iphone 3. Nu när Hari kom dit hade han själv en iphone 4. Efter några veckor på plats sa hans bror att han ville byta mobild med Hari, han ville själv ha den som var modernast. Hari bara gjorde bytet, han försökte inte ens säga emot!

Kan ni gissa vad Haris resväska är fullpackad med när han kommer hem till Sverige? Kläder och smycken till mig! Hjälp! Redan innan han åkte sa jag att visst det hade varit roligt med något indiskt plagg men snälla, köp inte för mycket. Dels för att han inte riktigt vet vad jag tycker om, dels för att jag inte tänker klä mig i traditionella indiska kläder varje dag och dels för att vi behöver pengarna till nödvändigare saker. Både Hari, hans mamma och båda hans syskon har dock köpte presenter till mig varje dag! Toppar, en saree, väskor, armband, halsband, örhängen, klockor och bindis i överflöd. Haris förklaring är att han ville visa sin kärlek och att han har så fruktansvärt dåligt samvete över att han varit så långt bort när jag gått igenom missfallet. Hans mamma hade sagt något i stil med att "jag märker att du älskar henne" en dag när han kommit hem med ytterligare presenter till mig. När jag skypade med Haris mamma första gången ville hon, istället för att fråga ut mig som jag hade föreställt mig, visa upp allt hon hade köpt till mig! Jag sa till Hari på svenska att jag tyckte att det var skitjobbigt, under hela min uppväxt har jag haft svårt för att ta emot saker och det här var överdrivet mycket. Han sa att det var för att välkomna mig i familjen och det fungerar så i Indien blabla. Så, nu måste jag visa en enorm tacksamhet som jag egentligen inte känner. Det är inte bara vi som har det ekonomiskt snålt, Hari skickar ju till och med pengar till familjen för att stötta dem - pengar som inte ska gå till presenter till mig.

Wow så långt det blev! Vad säger du Tride om det här med presenter? Har det en så stor betydelse som Hari vill få det till i Indien över lag? Du kanske till och med har stött på något liknande som graviditetsnojan?😛

jag blev förvånad. När blev de såna? Dvs så fixerade på presenter, graviditeter etc. Jag tycker det luktar social osäkerhet och okunskap om  graviditeten. Gåvor är viktigt - och gengåvor - men till den milda grad? Jag känner inte riktigt igen det, och kanske har det att göra med att allt fler indier får god ekonomi, från att ha begränsade resurser, och vill visa sitt överflöd. Men jag refererar till mina personliga kontakter med vissa familjer jag känt. Hur de är sinsemellan vet jag inte alltid. 

 Att köpa en motorcykel för att blidka brodern låter inte helt nytt. För mig hänger det oxo samman med dowry - dvs brudgummens familj förväntar sig en massa lyxprylar, och motorcyklar är populärt. Jag hoppas att ni klarar ut det med familjen, och att brodern inte kommer att kräva en ny och bättre motorcykel när ni väl skall till att gifta er. Hoppas också att Haris föräldrar är ärliga, och inte plötsligt börjar kräva en massa hemgift. Dessutom har indier ofta för sig att alla från väst är rika.

Kan påminna om att britterna nog aldrig skulle ha kolonialiserat Indien om det inte förekommit en massa missförstånd beträffande affärerna med ostindiska kompaniet. Båda sidor försökte pressa ut det mesta ur motparten. Till slut ingrep brittiska regeringen. Indien hade ingen regering på den tiden - landet bestod av smärre furstedömen, var och en med sina egna lagar.

Jag vet att när det var tal om att jag skulle följa med var familjen oroliga över att jag inte skulle tycka om dem o.s.v för att de var "fattiga" (de är nog inte så fattiga med indiska mått mätt) och de var rädda att jag inte skulle trivas i deras hem eftersom de kanske inte har allt som jag är van i. Det kan ju  ligga något sådant i det här med alla presenterna, visa på ett välstånd (som egentligen inte riktigt finns).

Ang. graviditeten måste det vara en hel del okunskap, men det måste vara något mer. Jag är inte orolig för det där med hemgift, de valde ju till och med att ta kontakt med en kvinna som gjort det väldigt tydligt att man inte skulle få något med henne. Och skulle det trots allt komma upp kan jag bara hoppas att Hari skulle vara på min sida…

Men jisses amalia!! Trodde nästan att jag läste fel. Hur kan någon vara så nojig över en graviditet 😮😃
Jag hoppas att du kommer lita på ditt eget omdöme och hur din kropp känns och hur du mår! Haha, det är ju galet.. men att på bästa sätt försäkra att man själv är lugn och vet vad man gör 🙂

Helt makalöst också med historien om kusinen. Blir helt chockad ibland över hur människor kan bete sig mot varandra. 

Det verkar som att gåvor likställs med acceptans, förlåtelse och kanske till och med vänskap och kärlek? Det känns ju helt främmande i min värld men jag får den känslan. 

Är imponerad över hur pass bra ni verkar ta er igenom allt som dykt upp och är så glad för er skull, att ni har varandra och er kärlek ♥

Hur går det för dig själv, Maria? Om du vill berätta?

Tack för frågan, dock har jag inget nytt att berätta just för tillfället 🙂
Det är som det är! Ingen förändring som jag kan se, däremot så älskar jag honom lika mycket, varenda cell känner att det är han jag vill vara med och att vi kommer vara tillsammans. Jag vet bara inte hur 🤐
❤️

#81 Jag vet, det är helt galet! Vet inte hur jag ska få honom att lita på mig mer än sin egen mamma, indiska män verkar dessutom ha ett extra starkt band till sina mödrar…

Folk kan såklart bete sig fruktansvärt vilket hörn i världen man än kommer från. Men det känns verkligen som att Indien är kontrasternas land. Har hört fler historier om folk som beter sig minst lika illa som den här kusinen. Men samtidigt hör man ju att indier är så himla varma och snälla. En bekant var t.ex. på resa i Indien för ett tag sedan och när hon kom hem lade hon upp bilder på facebook på middagar hon blivit hembjuden till av folk hon stött på på gatan, vem skulle göra så i Sverige liksom?

Lite amatörpsykologi: bandet till mödrarna kan bero på att de sällan gifter sig av kärlek. Den första kärleken en kvinna upplever är till barnen - extra stark till sönerna, som hon sedan inte kan släppa. 

Jag vet också att indier är bra på att dra till med vilka historier som helst, apropå kusinen, om de känner för det. De kan också säga en sak ena dagen, en annan nästa dag. Svårt att lite på dem mao. 

Och så kan de vara mycket gästfria och vänliga . . ..traditionen i Indien säger att under de första tjugofyra timmarna skall främlingen behandlas som en kär vän. När dygnet är slut, kastas man ut. Indier emellan sker det förstås ganska odramatiskt, eftersom också gästen känner till traditionen. Folk från andra länder kan bli chockade.

Maria, jag hoppas verkligen att kärleken övervinner allt. Jag vet också att det har hänt, också i Indien, men att det kan ta tid.

Om det är till någon tröst så finns kärleksbekymren också mellan indier, dvs den tilltänkta måste komma från rätt kast, rätt familj etc. De indiska äktenskapen har ofta varit byggda på att barn gifts bort med varandra redan innan de kunnat gå. 🥵

#85 Klokt. Det ligger säkert något i det.

Men det där med gästfriheten var det knäppaste jag har hört! Haha.

Jag håller också tummarna för dig/er Maria! Pratar ni ofta?

Hm det kan kanske vara så, det där med att första kärleken de känner är till sina barn. Det låter ju inte helt otroligt. Men usch vad hemskt att inte känna sådan kärlek till sin make eller maka! 😢
Och den vägen vill Mo gå….

Hehe, ja vi kan väl slå fast att Indien är kontrasternas land! Det har jag hört och läst nästan överallt där det handlar om Indien 😃
Det har också kommit fram i boken Shantaram som jag läser. Kontraster, kontraster!

Vi pratar, ganska oregelbundet skulle jag vilja säga.. det kan gå dagar utan att vi skickar något privat meddelande, och ibland är det något enstaka om dagen och ibland lite fler/längre. Dock inget om känslor.

Fast han skrev idag att jag måste sluta slänga in saker som att jag vill ha honom och såna grejer, i mina meddelanden… för min egen skull, att jag bara håller tillbaka mig själv. Förklarade att jag kan gå vidare med mitt liv och älska honom… det är ändå den underbaraste känsla jag känt, förutom kärleken till livet ♥ Så det är okej, menar jag. 
Men för honom verkar det vara som det ska… han "tar bara några steg bakåt" med att han inte lyckats ta sig hemifrån osv.. föräldrar och släkt som trycker på och håller hårt i honom. Åh, sa jag att de har haft sex dödsfall på fyra veckor i släkten? Det har tagit hårt på dem, och på honom. Han säger att ha är in a bad place in a bad bad time och har varit sedan ungefär ett halvår..  och jag vet ärligt talat inte vad han känner för mig nu, men allt inom mig säger att han fortfarande älskar mig, att han gör detta av praktiska skäl och familjeskäl.. han är inte redo att gå sin egen väg än. Och säger att han inte vill dra ner mig med honom… skitsnack, tycker jag som gärna står vid hans sida vad som än händer!!
Suck. Så han försöker väl puffa mig till att hitta någon annan, någon bättre.. och frågade, om jag håller kvar vid att älska honom, om jag kommer att kunna älska någon annan om den stunden kommer.

I'll be okay. Tack för er omtanke 🙂🤗

Jag har också funderat mycket på det här med hur kan de gå med på att gifta sig utan kärlek?! Men det måste vara så oerhört inrotat. Chattar en del med en kompis till Hari som är ogift och han längtar ju till den dag hans föräldrar har funnit en passande tjej till honom 🤔

Att Mo fortsätter prata med dig när du är tydlig med att du tycker om honom tänker jag ju borde betyda något… Usch och fy vilken superjobbig period han måste gå igenom! Förstår att det verkligen kan kännas som rätt läge att gå emot sina föräldrar 😕

puttar upp den mest populära tråden här på sajten.

Jadu… jag slänger in en uppdatering här för egen del. Börjar väl inse att han har gjort sitt val och just nu finns det ingenting mer som jag kan göra för att ändra på det 😕
Om han ändrar sig så vet han var jag finns.

En annan sak har hänt också, jag skummade igenom mitt första inlägg här och jag tror inte att jag sagt det innan, men i oktober så fick han cancerbesked. Testikelcancer, som var i tidigt stadium och en liten tumör, dock en liten spridning. De behandlade med cellgifter och han var jättesjuk av medicinerna och åkte in på sjukhus flera gånger och var helt borta, ibland i dagar… och jag kunde ju inte kontakta familjen och inte åka dit så jag var helt förtvivlad.
I mitten på november så fick han i alla fall besked att han var cancerfri. Syntes ingenting.

Och för 2.5 veckor sedan gjorde de scan igen och ingenting syntes. Men sedan en vecka efteråt så syntes det! Cancern är tillbaka. Den har bara inte synts på några scans, förrän nu. Eller snarare så verkar det som att den aldrig var borta 😭
Nu har den satt sig i levern… med metastaser i bäckenet. Han tror att då han är så ung och det har gått i så snabb takt, att den är aggressiv och sprider sig snabbt. Läkarna säger att det blir svårt att bota och han har varit helt förtvivlad.. helt förstörd. Och jag med… hamnade i chock och i kris när jag först fick veta. Just nu så kan jag bara tänka att han måste klara det. Han får sörja och vara arg och känna allt han känner just nu, men sen måste han kämpa!!! Det finns inget annat. 

Denna vidriga sjukdom 😭

Har gått igenom mycket. Och jag kan inte föreställa mig vad han går igenom just nu. Han har jätteont, det kommer migränskarpa smärtor i bäckenbenet… Idag skulle de påbörja strålning.
Jag sa också att jag skulle vilja hälsa på honom och då sa han att han säger samma som till släkt i utlandet.. kom inte för min skull, det finns ändå inget någon kan säga annorlunda än i telefon eller via chatt. Men va!? Alltså…. att han ens säger så. Det är så typiskt honom, ingen får nånsin göra något bara för honom. 

Så ja. Jag vet inte hur det blir med hans hälsa framöver. Det återstår att se. Men när det gäller oss så ligger bollen hos honom nu. Och jag måste försöka att fokusera på mig själv och mitt mående. För hur mycket jag än älskar honom, så måste jag också få vara lycklig och må bra. Och har han bestämt sig för att vi inte får/kan vara tillsammans så… 

Men alltså. Det är så nedrigt!! 

Har väl börjat inse också att det finns män där ute som är bra också och som själva kan välja vem de vill vara med, och som kan vilja vara med mig. Mina känslor för Mo har jag kvar, men jag har så mycket att ge och jag måste se allt som livet har att erbjuda ♥

Hoppas på det allra bästa. Och jag hoppas innerligt att Mo orkar kämpa. Det viktigaste för mig är att han blir frisk, och att han kan bli lycklig, oavsett hur hans liv ser ut! ❤️

Åh fy va sorgligt! Så ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg 😭 Cancer är alltid hemskt men det känns värre när det är någon så ung som drabbas. Och att ytterligare en sak kommer emellan er.

Jag är väldigt imponerad över ditt hälsosamma/mogna sätt att resonera på! Man får vara hur ledsen som helst men det hjälper inte, och man får inte glömma sin framtid, utan fokusera på den medan man är ledsen precis som det låter som att du gör. Skönt!

Med tanke på hur länge ni pratat och att han kan berätta sådana här saker för dig känns det ändå som att det kan vara skönt för honom med ditt stöd under sjukdomen (men det ska inte gå ut över dig).

Varm kram!

Visst är det vidrigt, cancer kan dra åt… 😡

Precis.. så ung, och så full av liv och så glad han var när vi "träffades"!
Hela livet för sig… måtte detta bara gå vägen nu! ❤️

Det kanske hjälper att jag har blivit tvungen att distansiera mig lite från honom, och vem vet hur jag känner om han börjar bli riktigt dålig.. men just nu känns det okej. Jag måste tro att det går.

Och jag har fina underbara vänner här på iFokus också som stöttar och peppar och bara finns ♥ samt att jag tänkt mycket på döden och på livet och allt däremellan. Mycket som händer och sker, inte bara i det yttre utan också i det inre 🙂

Men det är okej. Skänk gärna honom en god tanke eller två, lite ljus och kärlek.. men ingen behöver vara ledsen för min skull.. för som du säger så hjälper ju inte det ❤️ 🤗

Vi får väl se hur han känner och vad han vill prata med mig om. Jag blir lika glad varje gång han tyr sig till mig nu efter allt som hänt.. det är ju inte så ofta längre och jag önskar helst av allt att jag bara kunde få hålla om honom och få honom att känna att allt blir bra.

Nåja. Nu var detta väldigt OT i tråden, men det är så läget ser ut just nu och i dagsläget verkar det som att jag inte kommer att tampas så mycket mer med indiska familjer. 

Kram tillbaka! 🤗

Kram, Maria. Det finns inte mycket att säga, men tack i alla fall för att visar förtroende att berätta. Jag kan bara önska det bästa för framtiden - kärlek och hälsa! 🤗