En av Sveriges Radios skickligaste korrespondenter har blivit offer för ett idiotiskt politiskt ideologisk våld. Skjuten i bakhuvudet av de fegaste bland de fegal En islamitisk grupp har tagit på sig dådet. 

Jag lyssnade alltid på honom med intresse, eftersom han rapporterade från "mina" trakter, alltså Asien. Ändå är jag också skeptiskt mot det fokus på katastrofer och konflikter som är utlandskorrarnas särmärke. Det finns alltför mycket som vi inte får veta beträffande de kulturer han besökte. En journalistik som sker med tanke på säkerhet och i skyddsväst, både verkligt och bildligt, kan bara bli snedvriden och missar viktiga perspektiv. Nils Horner var, trots detta, alltid sympatisk och mänskligt engagerade. Han hade både kunnighet, analytisk förmåga och intresse för hur människor drabbades i sin vardag. Han hade sas förmågan att tala förbi skyddsvästen som han kanske måste bära.

Trots att jag aldrig träffat honom, känner jag mig personligt berörd av mordet på honom. Jag har också hört på radion, att han var mycket uppskattad, också av människor som aldrig rest längre än till egna grannkommunen. Han förändrade och fördjupade deras bild av världen. 

Och jag hoppas, trots allt, att den värld vi lever i med alla dess konflikter, katastrofer, eländen och orättvisor, en dag skall vakna upp så att vi gemensamt skall börja sträva efter en bättre verklighet.