Jag ser att ni varit här och kollat. Har någon tankar och kommentarer kring ämnet?

Jag tror vilken religion man än tillhör…-eller om man inte ens gör det är det lätt att bli "hemmatrygg" i sina åsikter..orken och motivationen att ständigt söka nya synvinklar på saker går lite upp och ned i livet..

Tror det är viktig att försöka motivera sig själv och omvärlden, nästan provocera omvärlden lite, typ;

"-Säg vad du tycker..kan jag ha fel här.."

Man skall naturligtvis hinna mogna i sina tankar, sjunka ner i dem..förankra och få allt på plats..men steget till sas få "förutfattade meningar" om andras sätt och se på världen, om det så gäller kvinnor eller religion är hårfint…

…det är lätt att egot tex, män eller kvinnor får för sig att de "förlorar i auktoritet"  -om de gör något deras grupp inte gillar..där gäller att försöka vara stark..och våga gå emot det gamla  (om det är felaktigt eller förlegat)..

Jag blir nyfiken på vad du lägger i ordet "sekt". I sin ursprungliga betydelse så är en sekt bara ett namn för en sammanslutning av männsikor, den kan vara religös, politisk eller filosofisk och ofta styrd av någon ledare. När uttrycket uppkom hade det inte den negativa/nedsättande klangen det har idag, utan kunde användas i positiva ordalag.

Idag används uttrycket mest när man vill utmåla en grupp (oftast religös) som suspekt, skadlig, flummig eller fanatisk, men uttrycket säger egentligen ganska lite rent objektivt om vari problemet ligger, ska man använda det begreppet måste man nog bifoga en förklaring på vad det är med gruppen som gör att man tycker den är skadlig/supspekt annars blir det ett lite tandlöst påstående, ungefär som att säga att någon person är "dum" utan att ge exempel på vad denne gjort som är dumt.

Du är själv inne på att det är svårt att definiera vad som är en sekt när du skriver "Vad är skillnaden mellan sekteristisk styrning och religiös övertygelse? Finns det någon skillnad?" och ska man följa den vida, ursprungliga definitionen är väl de flesta religösa sammanslutningar, politiska partier och livstilsrörelser sekter i någon mening. Sedan hänvisar du till FRI som definierar sekt som något som ”inte handlar om religion men om manipulation.” Det är väl en vanlig uppfattning, men samtidigt är det ju en väldigt problematisk definition eftersom alla sk. religiösa sekter nog anser att de utövar religion (vem ska avgöra vad som är "riktig" religion?), och de religiösa sammanslutningar som brukar betecknas som sekteristiska säkert kan anses ha ett mått av manupulation i sig om man tittar tillräkligt kritiskt på det. Ta bara svenska kyrkan som manupulerar en stor del av svenska befolkningen som inte ens anser sig vara troende att göra sina spädbarn till medlemmar för att de lyckats få dem att se det som "tradition". Eller valfritt politiskt parti som manipulerar sina medlemmar att avfärda alla sanningar utom deras egna och till och med skänka pengar till dem och bära deras symboler på jackan. Hur många röstar väl inte på samma parti som sina föräldrar, eller bekänner sig till samma religion? Är det då verkligen frågan om "fritt val"? Som sagt, en väldigt subjektiv definition som inte håller i längden.

Personligen lägger jag väl också in vissa kriterier i begreppet "sekt", även om det är problematiskt att använda. Jag tänker på en ganska liten, hårt kontrollerad grupp, med en stark och tydlig ledare som idioliseras. En grupp som är lätt att gå med i, men svår att gå ur och som på ett eller annat sätt särskiljer/isolerar sig och sina medlemmar från världen utanför, genom en stark "vi och dom"-uppdelning. Jag tänker mig att en sekt har en väldigt fanatiskt och sträng bild av vad som är rätt/sant och att det inte tillåts några personliga uppfattningar eller avvikelser från dogmen. Sektens normer och dogmer är väl också ganska extrema och avvikande från samhället utanför i sin natur. Jag tänker väl också att sektens ledare kanske är främst intresserad av självförverkligande, makt, pengar, sex etc. och utnyttjar sina medlemmar för att nå vägen dit, och att en sekt sällan är särskilt långlivad eftersom det ofta handlar om ett slags förklädd personkult. Detta är som sagt min personliga definition, och den är inte nödvändigtvis mer rätt eller fel än någon annan.

Enligt min defnition har jag svårt att placera in hela Buddismen som religion i sektfacket, visst finns det en karismatisk ledare, men buddismen är ju allt annat än en liten stängd grupp med en uppsättning stränga normer och en hög mur mot omvärlden. Det är ju en urgammal religion som utvecklats till en mångfald av olika varianter med olika tolkningar och seder i många olika länder. Vissa varianter och grupperingar kan säkert ses som sekter, men religionen som stort uppfattar jag som att den ger väldigt stora friheter för individen att hitta sin egen väg och tolkning. Det finns ju många sekualiserade buddister, och något som en sekualiserad sektmedlem tycker jag faller på sin egen orimmlighet. Jag är inte buddist och personligen tveksam till vissa delar av den ideologin,och även om jag inte är expert på buddismen har jag sett tillräkligt mycket av variation och frihet i den för att det ska kännas fel att klumpa ihop den som en "sekt", och utmåla den som farlig och skadlig.

När jag läser din artikel kan jag inte se någon förklaring på vad det är som gör att du tycker att buddismen är en sekt. Du tar upp att de har en "karismatisk ledare", men det applicerar ju på de flesta religioner, föreningar, företag, partier, stater osv. Ledare brukar ju vara karismatiska, oavsett vad de företräder eller hur de utövar sin makt.

Du antyder också att det var saker som "inte stämde", att "gubben (Dalai Lama) började bli tjatig" och att du kan"se en hel del kriterier som betecknat destruktiv sekt hos buddhismen" Men du går inte in på vad det är. Det blir ju väldigt vagt och luddigt, och säger mer om att du kommit fram till att buddismen inte passar dig som person, än att religionen ska vara på något visst sätt. Man kan ju inte måla ut alla grupperingar man inte gillar som sekter, utan att förklara närmare vad det är med dom som man anser vara fel. Du får väldigt gärna vidareutveckla ditt resonemang, vad är det som "inte stämmer" eller är "destruktivt"?  Jag säger inte att du har fel, men jag skulle gärna vilja höra lite mer konkreta fakta och mindre antydningar innan jag går med på att buddismen är mer sekt än någon annan religion.

http://tidningenkulturen.se/artiklar/ess-mainmenu-57/religion-mainmenu-133/8383-tibet-en-droem-i-vaest

Här en länk kring en tidigare artikel som jag skrivit apropå tibetansk buddhism.

#3 Jag menar inte att buddhismen skulle vara mer sekt an någon annan religion, och håller med dig om det mesta i ditt resonemang.

Tex: #Ta bara svenska kyrkan som manupulerar en stor del av svenska befolkningen som inte ens anser sig vara troende att göra sina spädbarn till medlemmar för att de lyckats få dem att se det som "tradition". Eller valfritt politiskt parti som manipulerar sina medlemmar att avfärda alla sanningar utom deras egna och till och med skänka pengar till dem och bära deras symboler på jackan. Hur många röstar väl inte på samma parti som sina föräldrar, eller bekänner sig till samma religion? Är det då verkligen frågan om "fritt val"? Som sagt, en väldigt subjektiv definition som inte håller i längden.#

Jag anser att samtliga religioner ger anledning att granskas ur det perspektivet.

Du efterlyser konkreta exempel beträffande problem i de buddhistiska traditionerna. Det finns massor. Lite för många för att kunna välja ut. Det är bla därför jag uttryckt mig så kortfattat i min artikel inlägg. Kalla det gärna intellektuell lättja, för det kanske handlar lite om det för mitt vidkommande.

Här ett citat ur min artikel:

"Inom tibetansk buddhism får läraren en nära nog absolut makt över sina elever. Jag har sett hur laman/läraren, på ett tempel här i Sverige, haft inflytande över val av äktenskapspartner, hobbies, utbildning och yrkesutövning. En av eleverna blev mer eller mindre beordrad av sin lama att ta hand om en problemhund, vilket kom att begränsa hennes frihet. En annan elev, dessutom nära Medarbetare till laman, forcerades in i ett äktenskap mot sitt eget personliga val.

Vi var dessutom, samtliga, uppmanade att bidra med såväl pengar som ideellt arbete för verksamhetens upprätthållande. När celebert besök väntades, kom tiggarbrev för vederbörande lamas hitresa och uppehälle. Också när någon av de ledande inom den svenska gruppen planerade att bege sig till Indien för att där närvara vid en högtid eller cermoni, kom tiggarbrev för den personens resa."

Uppfattningen om kvinnor inom buddhismen kan också ifrågasättas. Tex, enligt grundsrkiften, Tipitakan, menar Buddha att en kvinna aldrig kan bli "en självskapande Buddha."

Många känner kanske till hur Buddha till att börja med nekade kvinnor tillträde till undervisningen. Så småningom gav han med sig, och skapade en nunneorden. Den lär såsmåningom ha dött ut, och idag förekommer många och långa diskussioner kring detta,något som bla lett till att nunneordnarna (pluralis) nu är på väg att återupprättas. Dock har nunnor fler regler än munkarna - dessa senare går ut på hur nunnorna bäst skall betjäna munkarna.

En nunna skall alltid visa munken sin vördnad - även om munken är novis och nunnan varit ordensmedlem i sextio år!

Detta har jag själv sett exempel på med egna ögon, då jag under en resa på Sri Lanka såg min lärare, Amita Nisatta,en svensk buddhistnunna då 60 år, lägga sig på knä framför munkar i tonåren.

Värderingsmässigt kan buddhismen mycket väl kallas en sekt, tycker jag, även om den är några tusen år gammal och har haft inflytande på generationer. Eller kanske just därför.

#4

Jag tycker det alltid är bra att ifrågasätta och kritisera, särskilt när det kommer till religioner, livsåskådningar och rörelser som utger sig för att presentera en sanning och som påverkar många människors liv. Jag tvivlar inte på att det i buddhismens fall finns massor att ifrågasätta och anmärka på, kvinnosynen som du tar upp är en sån sak.

Det jag ställer mig frågande till är om man så oproblematiskt kan använda begreppet "sekt".

Om man använder ordet sekt för alla rörelser som man inte sympatiserar med så blir det ju inget annat än ett urvattnat skällsord. Är det inte mer konstruktivt att kritisera en rörelse på mer konkreta grunder?

Jag ställer mig också tveksam till generaliseringen du gör när du kallar hela buddhismen för en sekt, trots att den rymmer så många olika traditioner, grenar, och underfilosofier.

Att kritisera kränkande kvinnosyn inom en religion (må det vara buddhism, islam, kristendom eller judendom) är naturligtvis bra, men det brukar bara landa i att även om en helig skrift eller ledare kommer med påståenden om kvinnans värde är det ytterst en tolkningsfråga som de olika utövarna har väldigt olika uppfattningar om, och som i praktiken kan yttra sig på en mångfald av sätt. Att kritisera en världsreligion med miljoner utövare innom otaliga undergrupperingar och traditioner på dom grundvalarna blir lika fruktlöst som fördomsfullt.

Det är en sak när du tar upp det svenska templet för tibetansk buddhism ovan, där det är fråga om en specifik (sluten?) grupp, där ledaren uppenbarligen manupulerar sina lärjungar på ett sätt som åtminståne jag associerar som sekteristiskt. Där man tvingas göra saker mot sin vilja som påverkar ens liv i högsta grad, tvingas bidra med pengar och liknande av rädsla för att skilja sig från gruppen eller bryta mot ledarens(och därmed en högre makts) vilja.

Det finns säkerligen fler exempel på buddhistiska tempel/grupperingar som utövar samma maktmissbruk, och som förtjänar (om uttrycket ska användas) att kallas sekter och bör granskas- men gör det att hela världsreligionen Buddhism är en sekt? Gör det alla buddhister till sekterister? Är det inte en betydande skillnad mellan en munk i ett litet slutet kloster som blint följer sin ledares nycker till en sekualiserad buddhist som på sin höjd sympatiserar med Buddhas grundteser?

Det är som att likställa konfirmerade Kalle Svensson som inte brytt sig om att gå ur svenska kyrkan och som tycker kyrkbröllop är fint och att nog Jesus hade någon poäng i det där om kärlek, fast han aldrig läst bibeln och inte vill kalla sig troende (med andra ord valfri Svensson på gatan) med en medlem av Amishfolket som aldrig lämnat sin hemby och tycker att motorsågar är synd.  Visst kan man göra så och säga att alla religioner är sekter, (det är dom ju i ordets ursprungliga betydelse) men då tappar det ju automatiskt sin laddning och innebörd. Då blir det ju bara ett skällsord för ateister att rikta mot religiositet över lag.

Med andra ord, jag tvivlar inte på att du har grund för att kritisera buddhismen, som helhet eller enskilda grupperingar av den samma, eller för den delen religiositet över lag, men jag ställer mig tveksam till att använda ordet "sekt" för det syftet. Det riskerar att bli lika tandlöst som att i en politisk debatt kalla alla man tycker har fel på någon punkt för "knäppgökar" istället för att sakligt ifrågastätta vad det är som är fel och varför.

Det kanske är besvärligare att göra så, men om man inte tar sig besväret att att framlägga kritiken på ett sådant sätt att den uppmanar till ifrågasättning eller möjlighet till förändring, ser jag inte poängen med att kritisera alls.

Jag ser det mycket som en definitionsfråga, men också att det handlar om proportioner. Jag vet också att jag inte är ensam om att ifrågasätta gränsen  mellan sekt och religion, eftersom jag stött på det i samtal där ämnet kommit på tal.

Ja, det är en definitionsfråga, och därför blir det så svårt att använda det när man vill lägga fram konkret kritik.

Min erfarenhet är att det här med att vilja kalla alla religösa uttryck för "sekter" är något som oinsatta ateister drar till med, och det kan jag tycka känns lite tröttsamt. Då blir det ju som sagt bara ett tandlöst skällsord, och det leder knappast någon vart om man vill ha en seriös diskussion.

Jag har varit praktiserande buddhist i tjugfem år.

Ok..?

Jag vill bara förtydliga att jag inte försöker attackera dig eller påstå att du inte har kunskap om Buddhismen eller anledning att kritisera den.

Jag är bara skeptisk till användandet av ordet "sekt".

Jag säger inte att du är en okunnig ateist, bara att det ofta är den typen av männsikor som enligt min erfarenhet brukar använda ordet sekt som en nedlåtande term för all typ av andlighet, och att om man vill föra en seriös diskussion om religion i allmänhet eller vissa specifika grupper av en viss religion kanske det är bättre att kritisera med fakta istället för skällsord.

Det verkar ju som du har gott om erfarenhet och säkert en del fakta att komma med och därför känns intetsägande skällsord onödiga, och det är inget som hjälper dig att föra fram ditt budskap. Jag säger inte det för att vara elak, utan för att jag tycker det är synd om ett olyckligt ordval kommer i vägen för det som du vill förmedla.

Så här säger Akademiska svenska ordboken om ordet *Sekt*

om (mer l. mindre fast organiserad) grupp av personer, vilken i fråga om ideer l. åskådning avviker från sin omgivning l. från en förhärskande meningsriktning l. troslära l. dyl. (o. som utgör l. framstår ss. en ur ett större samfund o. d. avsöndrad enhet); parti, fraktion, grupp(bildning) o. d.; ofta ngt nedsättande, med särskild tanke på gruppens verksamhet ss. oppositionell l. fanatisk l. hemlighetsfull o. d.; numera företrädesvis i a samt i anv. med mer l. mindre tydlig anslutning till

Bara för att klargöra vad det handlar om..så ser det inte ut som att det är fel att använda ordet i texten..

Är inte innehållet i artikeln viktigare än vad detta ord betyder i sammanhanget….en liten undran bara..?

Det handlar om perspektiv, som jag ser det. till att börja med ansågs Buddhas undervisning bilda en sekt, i viss mån ur hinduiska traditioner, men också i opposition mot vad han ansåg vara stelnande dogmatik och moraliskt förfall. Dvs han ville inte skapa "buddhismen", men reformera den befintliga traditionen. Med tiden har buddhismen förgrenats, och även om b numera kanske inte kan kallas sekt i vedertagen betydelse, består den av ett stort antal traditioner eller sekter, alla med ursprunget i Bodh Gaya,(platsen för Gotamans upplysning) enligt vad de själva (oftast, inte alltid) uttrycker.

Jo..det är så jag har uppfattat det också..

Buddha=En person som önskar veta sanningen i världen och hjälpa andra att uppnå nirvana i oenorma tid.Han samlar sin karmiska energi genom liv efeter live för att hjälpa andra ,ofrar sitt liv för att få andras godhet.

Buddhismen=Veklighete,filoshofi.Om man förstår sanngine i världen då är han buddhist. enkelt sagt buddha säger att "allt som uppstår kommer att förvinnar eller förfallar(tänk på även våra välrden kommer atta försvinna=blakhole)

allting förändrar i ständigt rörelse .tänk på våra kropp,natur,årstider förändrar hela tiden…..

Jag kommer att tänka på buddhas sista ord till Ananda.

"Allt som är fött måste dö, allt som är sammansatt måste falla sönder" Minns inte fortsättningen exakt,men han uppmanar sina lärjungar att skyndsamt söka sanningen.

Eftersom Ananda var inte upplystad var bara upnått Nirvana.Kunde han icke tålig Buddhas färväl.Då sa våran underbara Fadern Lod Buddhan att

"Ananda allt som är fött måste dö, allt som är sammansat måste falla sönder" Så alla err!,

"Skynda er och samla kusal utan för sen,(Goda Karma)"

#14 underbart skriven tack för att du finns!

Tack! Buddha inledde med att säga, (när han såg Anandas sorg) Nej, Ananada, gråt inte!

Dessa ord används ofta vid buddhistiska begravninscermonier.

Bikku Ananda blev upplystad med den första darma sangayana efter 3månader buddhas död.

När skeddes assistanr valen för buddha lyfte upp många munkar händer för att bli buddhas personliga assistanten.Men buddha valde Ananda för han har önskat oenorma tida sedan ,fr.o.m en annan buddhas tid ,för att bli Gauthama Buddhas assistent.

Ananda kallades Darma skaffariet, för han hade gigantiska minne om darma.Dessutom beskrivs han som mycket vacker,snyg munk.

må alla inse sanningen,!

Mina svenska är kanske inte bra för jag är lankesisk som bara bott här 8år.

http://ligator.wordpress.com/2012/07/01/jag-granskar-dalai-lama-pa-frihetssmedjan/

Länk till ett inlägg om tibetansk buddhism. Bland annat ifrågasätts Dalai Lamas kvinnorsyn och hur han ser på sex.

rena buddhismen hade blivit smutsblandad..ifrågsätter om dalai-lama representerar rena buddhismen..för os theravadhier är han ingen betydelsefulla människa..`?

Jag har större sympati med Theravada än den tibetanska buddhismen, även om jag träffat på många trevliga tibetaner och har haft fint samarbete med en tibetansk familj i Dharamsala.

http://reason.com/archives/2010/07/28/the-truth-about-tibetan-buddhi

Länk till en sida på engelska. Författaren har besökt ett buddistiskt kloster i Tibet, och beskriver sina upplevelser.