"Shantaram" av Gregory David Roberts som i början av 80-talet åkte fast för väpnade rån som han gjorde för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser och tog sig med falskt pass till Bombay där han levde i den undre världen och även jobbade åt maffian.

Den boken började jag läsa när jag satt i London och väntade på planet ner till Mumbai och kunde inte lägga ifrån mig boken på hela resan, en pocketbok på över 900 sidor.

Men Tride, så spännande! Hur kom det sig att du hade kontakt med Indira Gandhi?

Clary, den boken ska jag leta efter.

Jag har läst en del indiska författare. Arundhati Roys bok De små tingens gud gjorde starkt intryck på mig, men sen har jag glömt bort henne så jag har inte läst fler.

Och så har jag läst flera böcker av Salman Rushdie. Mina favoriter där är nog Harun och sagornas hav och Satansverserna.

Är det någon som har fler boktips om Indien eller indiska författare?

Kan tänka mig att Indira utvecklades en hel del genom åren, häftigt att läsa kan jag tro. Även för Indira själv.

Låter som en intressant & spännande bok Clary.

Läs tex min bok om den kontakt jag hade med Indira Gandhi. "Indira Gandhi - en bok om kärlek." Jag tror den kom 1982 på Zindermans förlag. Jag tror att den finns att köpa begagnad. Men går oxå att låna på bibliotek.

Någon som skrivit intressant om Indien är Helena Blavatsky, som grundade den moderna teosofin.

Hittade hit då jag kollade om ni hade diskuterat Shantaram här inne! Och den har nämnts, såklart 🙂 Jag började läsa den för knappt en vecka sedan, har varit hos familj i jul så har haft lite tid att läsa men inte tillräckligt. Känner absolut igen mig i det du skriver, Clary! Kan och vill inte heller lägga ifrån mig den 😍
Jag har en kollega som har pratat om boken sedan mitten på oktober, och först när jag åkte iväg över jul så köpte jag med mig pocketboken. 

Verkligen en historia som man sugs in i på en gång. Eller jag tycker det åtminstone. Kollegan hade väl kommit halvvägs eller nåt och han tyckte att nu började han komma in i den 😮 Fast det beror kanske lite på hur pass intresserad och nyfiken man är på Indien från början?

Jag har väl kommit drygt hundra sidor in i boken, lite mer än 800 kvar då, haha. 

Tänkte på det vi nämnde i kulturkrockar-tråden, om paradoxer i Indien, och vilken värme många tycks uppleva när de besöker Indien. Det står i boken bland annat att en av anledningarna till att ett land som Indien, med så många invånare, fungerar är för att de har lätt för att älska. De älskar varandra. På något sätt. Det är väl där den där värmen, gästfriheten och känslan av gemenskap kommer in? Och också motsättningar och temperament. Verkligen kontraster..

Jag babblar lite… ville egentligen prata om det som skrivs i Shantaram och vad andra tycker om det. Det står bland annat att Bombay är inte Indien, Bombay är något eget. Och det riktiga Indien, det finner man i byarna. Kanske är sant? 🙂

Vad är "riktiga Indien?" När jag först kom till Indien bodde jag i New Delhi, och fick höra att det inte var "riktiga" Indien. Efter ca åtta års kontinuerlig erfarenhet av landet i byar och städer, berg och slätter, samt med dagens perspektiv på det hela, måste jag nog inse, att riktiga Indien finns överallt, men på olika sätt. 

Är Stockholm inte riktiga Sverige? Finns det i så fall bland norrländska skogarna eller skånska slätten? 

Shantaram har jag inte läst eller ens hört talas om förrän nu. 😞Känner mig obildad!

#6
Hehe ja, vad är det riktiga Indien och vem avgör det? Det lät ju som att det finns någon slags allmän uppfattning 🙂
Jag tror att det som det handlade om i boken var att i just Bombay finns alla möjliga slags nationaliteter och större kontraster än vad som finns i de flesta byarna, och därmed menade de, som han berättar om i boken, att Bombay inte är det riktiga Indien. 

Hehe du får väl kolla in Shantaram! 😉 Den är från 2003 och bör finnas på bibliotek också.

Tack för lästips! 

Ja, vi har ju också fler nationalitetr i städerna än på landsbygden. 😉