2011-09-14 18:19 #0 av: Tride

Det sägs att vävarna i Varanasi var så skickliga, att deras skapelser blev osynliga för blotta ögat, men kunde ses i speciella ljus, då de skimrade och glittrade i luften eller på gräset.

Heliga män vid Ganges

I Varanasi finns en av Indiens heligaste platser – Dassa Swami Ghat. (ung. tio prästers trappa). Den består av en bred trappa som leder ned mot floden Ganges.

Platsen blev världsberömd för sina yogis – halvnakna magra män som står blickstilla i akrobatiska positioner. Nedanför trappan finns också den brygga, varifrån båtar går till den berömda begravningsplatsen vid flodens strand.

Skranglig buss från Sarnath

Vi åker dit från Sarnath, jag och mitt sällskap. Sarnath är den plats där Buddha sägs ha hållit sitt första anförande. Bussen är skrangligt indisk, och golvet har en förtjusande matta av jordnötsskal, ditslängda av nonchalanta passagerare. Det knastrar när vi kliver på.

Sidenvävandet har gamla anor. Från början utfördes det av hinduer, för att så småningon övertas av invandrade muslimer, medan hinduerna blev grosshandlare och affärsmän, som såg till att produkterna kom ut på öppna marknaden. Relationen mellan dessa båda grupper lär ha utvecklats, mestadels, i harmoni.

Bussen stannar alldeles vid den långa trappan ned mot floden. Vår avsikt är att ta en båt till begravningsplatsen.

Vackra saris och smutsiga tiggare

Vi går nu längs en lång räcka av butiker, där tygerna finns uthängda, den ena sarin vackrare än den andra, raffinerat draperade i solfjädersform. Somliga av dem är verkligen mycket tunna, och skimrar i solljuset.

Efter den denna orgie i färgprakt kommet vi så till tiggarna. De står inte i några konstiga ställningar, men de står där i smutsvita mantlar och hoppas på  en slant i bleckburken vid foten.

 

Båt till kremeringsplatsen

Vid båtbryggan är det liv och röresle. Båtar kommer och båtar far iväg. Vi ser också hur folk kliver ned i vattnet, Ganges heliga vatten, grått och geggigt.

Vi finner en båt, får ett pris och kliver ned för att ros några minuter längs stranden bort till kremeringsplatsen. Det är förbjudet att stiga i land, så vi iakttar förloppet sittande i båten. Vi ser hur halvnakna svettiga män bygger staplar av ved och ris, för att sedan lyfta upp en bår på toppen och tända på. På båren ser vi konturerna av en tunn människokropp, insvept i rött tyg.

Varanasi är en helig stad, och många hinduer kommer hit för att dö. Den ligger på slätten i Uttar Pradesh i östra Indien. Staden anses stå under Lord Shivas beskydd, floden Ganges sägs flyta genom hans hår, och den som dör och kremeras här, garanteras frihet från återfödelsens plågor.

Trots att kremerarna enligt traditionen har låg kast och betraktas som orena, anses de stå under Shivas beskydd.

Buddha lär ha sagt:

-När du ser en död människa, skall du tänka: ”Jag kommer också att sluta så.”

 

Tride/Annakarin Svedberg